Spritnotiser

På denna sida står en del spritnotiser som inte passar in någonstans bland den övriga texten.

Index

Alkoholpolitik
Alkoholskatt
Brattsystemet
Förbudstiden
Hembränning
Husbehovsbränning
Införselregler för sprit
Motbok
Prohibition
Svenska alkoholtermer
Viktiga årtal i svensk sprithistoria

Alkoholpolitik
Alkoholpolitik är en sammanfattande term på politiska åtgärder i syfte att kontrollera och styra konsumtionen av spritdrycker.
Alkoholpolitik är ingen nyhet, historiker har visat att äldre kulturer även haft problem med alkohol och alkoholkonsumtion. I Babylonien införde kung Hammurabis minimipris på vin i syfte att minska på supandet. I Romariket var det förbjudet för alla kvinnor och alla män under 30 år att dricka vin och i många muslimska länder är det förbjudet att dricka alkohol.

Alkoholskatt
Alkoholskatten regleras av "Lag (1994:1564) om alkoholskatt" och omfattar alla alkoholhaltiga drycker så som öl, vin och andra jästa drycker, mellanklassprodukter samt etanol. I varje paragraf definieras drycken genom en hänvisning till dess tulltaxenummer eller KN-nummer. Dessa nummer är samma för alla EU-länder.

Skatt på öl (2 §):
Denna paragraf omfattar alla drycker som faller inom ramen för KN 2203, dvs drycker som tillkommit ur förjäsning av mältat korn eller vete.
"Skatt tas ut per liter med 1,47 kronor för varje volymprocent alkohol. För öl med en alkoholhalt om högst 2,8 volymprocent tas skatt ut med 0 kronor."
För en 0,5 l burk på 4,5 % blir alkoholskatten 0,5*4,5*1,47 = 3,31 kr.

Skatt på vin (3 §):
Drycker som beskrivs under KN 2204 och 2205 omfattas av denna paragraf.
KN 2204 omfattar drycker som framställts ur färska druvor eller druvmust, inklusive vin som tillsatts alkohol. I praktiken innebär det att vanligt vin som, rött, vitt och rosé, samt förstärkta dessertviner som sherry, portvin, malaga m fl och musserande viner omfattas.
KN 2205 omfattar allt vin som smaksatts med växter eller aromatiska ämnen, t ex vermouth.
Ett viktigt kriterium för både KN 2204 och KN 2205 är att huvuddelen av etanolen skall ha tillkommit genom jäsning. En blandning av druvmust och vodka klassas inte som vin.
"Skatt tas ut per liter för
drycker med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 4,5 volym- procent med 7,58 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 4,5 men inte över 7 volym- procent med 11,20 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 7 men inte över 8,5 volym- procent med 15,41 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 8,5 men inte över 15 volym- procent med 22,08 kronor, och för
drycker med en alkoholhalt över 15 men inte över 18 volym- procent med 45,17 kronor.
För vin med en alkoholhalt om högst 2,25 volymprocent tas skatt ut med 0 kronor."

För en flaska 12% (75cl) vin är alkoholskatten alltså:
0,75*22,08 = 16,56 kronor.

Skatt på andra jästa drycker än vin och öl (4 §):
De drycker som omfattas av denna paragraf beskrivs av KN 2206. Det är främst vin som framställts ur jäsning av andra frukter och bär än druvor, vanligtvis äppelvin, äppel- och päroncider, russinvin, mjöd, sake och palmvin m m.
"Skatt tas ut per liter för drycker med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 4,5 volymprocent med 7,58 kronor, drycker med en alkoholhalt över 4,5 men inte över 7 volymprocent med 11,20 kronor, drycker med en alkoholhalt över 7 men inte över 8,5 volymprocent med 15,41 kronor, och för drycker med en alkoholhalt över 8,5 men inte över 15 volymprocent med 22,08 kronor. För andra jästa drycker med en alkoholhalt om högst 2,25 volymprocent tas skatt ut med 0 kronor."

Skatt på mellanklassprodukter (5 §):
Med mellanklassprodukter menas: "...med en alkoholhalt över 1,2 men inte över 22 volymprocent...". Denna paragraf skall främst ses som en paragraf som "fångar upp" de drycker som inte passar in i 3-4 §§. Drycker som beskrivs i KN 2204 och KN 2205 beskattas enligt denna paragraf om alkoholhalten stiger över 18% och drycker som beskrivs i KN 2206 beskattas enligt denna paragraf och alkoholhalten stiger över 15%. "Skatt tas ut per liter för drycker med en alkoholhalt om högst 15 volymprocent med 27,20 kronor, och för drycker med en alkoholhalt över 15 volymprocent med 45,17 kronor."

Skatt på etylalkohol (6 §):
De drycker som skattas enligt 6 § beskrivs i KN 2007 och KN 2008.
KN 2007 behandlar främst alkoholdrycker som inte är avsedda att drickas, bl a denaturerad alkohol och alkohol som innehåller mer än 80% etanol.
KN 2208 behandlar odenaturerad alkohol med alkoholhalt under 80% som är avsedd för konsumtion. Det innefattar alla destillerade sprittrycker och likör.
"Skatt tas ut med 501,41 kronor per liter ren alkohol."
För en flaska (70cl) Explorer Vodka 198kr (April 2001) utgör alkoholskatten:
0,70*0,38*501,41 = 133,38kr.

Varor undantagna från skatt (7 §):
I paragraf 7 räknas en hel del alkoholhaltiga produkter upp som inte alkoholbeskattas. T ex är denaturerad sprit och etanol som används i medicin undantaget från 6 §. även odenaturerad etanol som konserveringsmedel i mat och chokladpraliner som innehåller sprit är undantagna. Dock får etanolhalten i mat överstiga vissa nivåer.
Källor: Systembolaget, regeringen.se, alkoholinspektionen.se, notisum.se

Brattsystemet
Brattsystemet var ett alkoholpolitiskt system som användes i Sverige mellan 1917 och 1955. Det byggdes på individuell kontroll av konsumenten som var tvungen att ansöka om en sk motbok för att handa sprit. I motboken fanns en maximiranson som kunde variera från person till person beroende på ålder, kön, yrke och civilstånd. Spritförsäljningen på restauranger blev också ransonerad. Vin och sprit fick endast serveras tillsammans med mat.
Hela systemet kan i efterhand ses som ett misslyckande som bara hade de önskvärda effekterna i början av systemets införande. Under Brattsystemet ökade hembränningen och spritsmugglingen, motboken kunde även "lånas ut" till andra och det hände även att personer köpte ut hela sin ranson bara för att de hade en ranson kvar att ta ut. De fyllerirelaterade brotten minskade heller inte på lång sikt, det visade sig att bråkstakarna som inte hade motbok fick tag på sprit någon annanstans. Själva motbokssystemet och ransonerna speglade bara de sociala klyftorna och orättvisorna i landet. Rika män ur medel- och överklassen fick ofta full ranson om 3-4 liter i månaden medan män från arbetarklassen fick nöja sig med 2 liter i månaden. Ogifta kvinnor fick betydligt mindre ranson än männen, kanske en halvliter likör i månaden eller en liter per kvartal, och gifta kvinnor fick inte ens en motbok!
Brattsystemet utarbetades efter idéer som framfördes av Dr. Ivan Bratt.

Motbok
För att man över huvud taget skulle få lov att handla brännvin på ett legalt sätt i Sverige mellan åren 1917 till 1955 var man enligt Brattsystemet tvungen att ha en såkallad motbok. För att få en motbok var man tvungen att registrera sig vid ett systembolag, sk utminuteringsställe, som låg i den ort man var kyrkobokförd i och lämna in en ansökan om en motbok.
Brattsystemet baserades på individuell kontroll av kunden så i samband med registreringen och ansökan om motbok bestämde systembutiken utifrån personens ålder, kön, hushåll, social status, skattebetalning och ev bidrags- eller underhållsberoende, en såkallad motboksranson eller "ranson" vilket var den mängd sprit som personen fick lov att inhandla under en och samma månad. Ransonen kunde som mest uppgå till 4 liter (under andra världskriget 3 liter) per månad och helt i linje med den tidens kvinnosyn fick män ofta större ranson än kvinnor. Typisk ranson för män var mellan 2 till 3 liter per månad där den lägre ransonen tilldelades män ur arbetarklassen och den högre ransonen till välbärgade män ur medel- och överklassen. Typisk ranson för kvinnor var mellan 1 till 2 liter per kvartal vilket motsvarade mellan 0,25 till 0,5 liter i månaden. Gifta kvinnor fick i regel ingen motbok alls utan fick dricka av makens ranson.
Vid speciella tillfällen kunde man handla ut mer än sin motboksranson, men man var dock tvungen att i förväg ansöka om detta och i ansökan ange varför man ville ha mer sprit för att få ett sådant undantag. Man kunde heller inte utan vidare "spara" sin ranson hur lång tid som helst utan man var tvungen att ta ut den inom 6 månader.
För att ha en motbok var man tvungen att vara minst 21 år gammal. Motboken kunde även dras in om motboksinnehavaren t ex blivit dömd för något alkoholrelaterat brott som fylleslagsmål eller kört bil alkoholpåverkad eller om man försökt smuggla sprit till landet eller om man blivit intagen på någon alkoholvårdsanstalt mm. Domstolar, sjukhus och tullverket hade skyldighet att rapportera till Systembolaget om någon gjort något som inskränka rätten att ha motbok.
År 1951 hade 69,5% av landets män och 8,1% av landets kvinnor en motbok, totalt hade 27,5% av landets befolkning en motbok. Under samma år fördelade sig ransonerna att 28,9% av innehavarna fick handla 3 liter/månad, 31,6% 2 liter/månad och 39,5% fick handla mindre än 2 liter/månad.

Motbokens utformning
Själva motboken i sig var ett litet gråbrunt häfte i plånboksstorlek (ca 14x10 cm) som gott och väl rymde i en normalstor ficka. Den var uppdelad i två delar (klicka på bilderna för mer detaljerad bild) . Den främre delen bestod av en serie rekvisitioner inbundna med perforerat papper så att de med lätthet kunde rivas av. Den bakre delen bestod av något som kan liknas vid en sorts kalender där butikspersonalen stämplade datum och kvantitet vid handelstillfället för att på så sätt hålla koll på att kunden inte handlade mer än sin ranson.

Ett rekvisitionsblad från en motbok för inköp hos systemaktiebolaget i Lund, tryckt 1953. Rekvisitionen skall undertecknas av motboksinnehavaren och totalvolym skall anges med bokstäver

Baksidan av ett rekvisitionsblad kallades specifikation. Här skulle kunden specificera vilka märken och hur mycket han eller hon ville ha (Kron, Renat osv.) samt summera ihop totalpriset.	Stämplar från en motbok (ranson: 2 liter/mån) som visar vilka volymer (i centiliter) motboksinnehavaren tog ut under månaderna Juli, Augusti och September 1955, de tre sista månaderna innan motbokens avskaffande.

Att handla brännvin med motbok

När man handlade sitt brännvin fick kunden först fylla i sin specifikation i motboken och summera ihop totalpriset. Därefter fick kunden skriva den totalvolym som denne ville ta ut i rekvisitionen och sedan underteckna den med sin namnteckning. Sedan lämnade kunden över motboken tillsammans med legitimation till en kassör i systembolaget som kontrollerade att allt var rätt ifyllt och att kunden hade ranson kvar att ta ut. Därefter stämplade kassören datum samt volym i motboken och sedan betalade kunden för spriten. Man betalade alltså innan expediten hämtat varorna.
Efter det gick kunden fram till nästa kassa och lämnade fram motboken till expediten. Expediten rev av rekvisitionen, hämtade varorna kunden skrivit upp på specifikationen och gav dem till kunden som nu slutligen fick sitt brännvin.
Systemet med motbok avslutades den 1:a Oktober 1955.
(Bilden ovan är lånad från Systembolagets bok Drinkar från förr och nu, 1988. Bilden är antagligen tagen någon gång på 1920-talet.)

Förbudstiden
Med förbudstiden (eng. prohibition) menas åren mellan 1920-1933 då alkohol var totalförbjudet i USA. Totalförbud har även införts i andra länder, t ex Finland och Kanada.
Den första delstat som införde totalförbud var Maine som införde det 1851. Många delstater följde efter och 1917 hade hälften av delstaterna infört förbud mot alkohol. USA:s kongress, som för tillfället dominerades av republikaner, röstade igenom ett tillägg till konstitutionen ("The Eighteenth Amendment" eller The Volstead act) som förbjöd import, tillverkning, transport och försäljning av alkohol inom hela unionen, dock var alkoholkonsumtion inte förbjudet. Beslutet trädde i kraft 16/1 1920.
Lagen tillät dock många undantag, bland annat fick sprit användas till religiösa ändamål, präster fick handla med vin till nattvarden, rabbiner fick handla med koschervin osv. Sprit för medicinska ändamål var också undantaget; läkare kunde faktiskt skriva ut en flaska whisky på recept!
Miljoner amerikaner valde att trotsa förbudet. Förbudet ledde dessutom till att spritsmugglingen (bootlegging) och hembränningen (moonshining) ökade och att gangsterorganisationer etablerade sig runt om i USA, där i bland Chicagos Al Capone och den berömda Kennedy-klanen. Illegal sprit serverades på svartklubbar (s k speak easy) som ägdes av gangsterorganisationerna. Korruptionen spred sig som en löpeld genom det amerikanska samhället. Poliser, advokater, domare och t o m högt uppsatta politiker var mutade av gangsterorganisationerna. Lagen som skulle göra amerikanarna till ett nyktert och välmående folk hade haft totalt motsatt verkan.
På mitten av 1920-talet höjdes röster om att upphäva förbudet men USA var mitt i en högkonjunktur och de flesta amerikaner hade det bra ställt. Coolidge (rep.) omvaldes 1925 och Hoover (rep.) valdes 1929. Under 1929 drabbades världen en mycket djup ekonomisk depression vilket indirekt resulterade i att Hoover led ett förkrossande nederlag i presidentvalet 1933. Demokraten Franklin D. Roosevelt vann valet och bland det första han gjorde var att lätta på vissa av förbudslagarna. Först 5/12 1933 upphävdes förbudet helt med ännu ett tillägg i konstitutionen ("The Twenty-First Amendment") som röstades igenom i februari 1933 av en kongress som då dominerades av demokraterna.
Det var under förbudstiden som cocktailen fick sitt stora genombrott. Mycket av spriten som dracks under förbudstiden var illegalt framställd i lönnbrännerier och höll ganska låg kvalitet. Att blanda en cocktail på spriten var ett sätt att dölja finkelsmaken.

Införselregler / kvoter för sprit
Införselregler för Sprit från annat EU-land.
Följande kvoter gäller endast för personer som är 20 år eller äldre. Personer som är yngre än 20år får inte föra in sprit i Sverige.
(Starkvin = vin med alkoholhalt 15-22 volym%
Vin = vanligt vin med alkoholhalt under 15 volym%)

Fr o m 1 Juli 2000:
1 liter spritdryck
3 liter starkvin
20 liter vin (26st. 75cl flaskor)
24 liter starköl (72st. 33cl flaskor)

Fr o m 1 januari 2001:
1 liter spritdryck
3 liter starkvin
26 liter vin (34st. 75cl flaskor)
32 liter starköl (97st. 33cl flaskor)

Fr o m 1 januari 2002:
2 liter spritdryck
3 liter starkvin
26 liter vin (34st. 75cl flaskor)
32 liter starköl (97st. 33cl flaskor)

Fr o m 1 januari 2003:
5 liter spritdryck
3 liter starkvin
52 liter vin (69st. 75cl flaskor)
64 liter öl (194st. 33cl flaskor)

Fr o m 1 januari 2004:
10 liter spritdryck
20 liter starkvin (36st. 75cl flaskor)
90 liter vin, (120st. 75cl flaskor) varav högst 60 liter (80st. 75cl flaskor) får vara mousserande vin.
110 liter öl (333st. 33cl flaskor)
Dessa kvoter är EU:s regler och gäller just nu för samtliga EU-länder (utom Sverige, Danmark och Finland).

Icke EU-land:

Fr o m: 1 juli 2000:
1 liter sprit eller 2 liter starkvin/mousserande vin
2 liter vin
24 liter starköl

Källor: Tullverket, Regeringen.se, Finansdepartementet.

Hembränning (lönnbränning)
Hembränning kallas olovlig tillverkning av sprit, dvs vara som innehåller mer än 2,25 volymprocent etylalkohol. Jäsande sockerlösning (mäsk) vars etanolhalt överstiger 2,25 volym% är enligt svensk lag illegalt framställd sprit.
Vin, öl och starköl för eget behov får framställas i hemmet men man får inte destillera eller sälja det.
Destillationsapparat eller apparatdel, oavsett om den används till etanoldestillation eller vattendestillation får överhuvudtaget inte tillverkas, överlåtas eller innehas i Sverige utan tillstånd.

Husbehovsbränning
Med husbehovsbränning menas rätten att för hushållets egen konsumtion, tillverka och bränna sitt eget brännvin.
Husbehovsbränningen förbjöds 1718, tilläts 1747, förbjöds 1775, tilläts 1787 och förbjöds 1855. För tillfället är husbehovsbränning inte tillåtet.

Svenska alkoholtermer
De svenska alkoholtermarna som används ute i samhället definieras i alkohollagens (1994:1738) första kapitel. Enligt svensk lagstiftning klassas alla drycker som håller mer än 2,25 volym% (1,8 vikt%) etanol som en alkoholdryck. Dryck som innehåller mindre än 2,25 volym% alkohol anses vara en alkoholfri dryck eller lättdryck. Sedan 1995 anges all alkoholkoncentration i volymprocent.
Sprit är en vätska som innehåller mer än 2,25 volymprocent alkohol, undantag vin, öl och starköl (2 §).
Alkoholdryck är en dryck som innehåller mer än 2,25 volymprocent alkohol (3 §).
Alkoholdrycker delas in i spritdryck, vin, starköl och öl.
Spritdryck är är en alkoholdryck som innehåller sprit (4 §).
Vin är en dryck framställd genom jäsning av saft från frukt (t ex druvor eller andra bär) eller växtdelar samt andra alkoholdrycker som håller mer än 2,25 volymprocent men högst 22 volymprocent alkohol och inte är spritdryck, öl eller starköl (5 §).
Starköl är en jäst, odestillerad dryck som är framställd med torkat eller rostat malt som huvudsakligt extraktgivande ämne vars alkoholhalt överstiger 3,5 volymprocent
Öl är som starköl fast med alkoholhalt mellan 2,25-3,5 volymprocent alkohol (6 §). Lättdryck är en dryck med alkoholhalt mellan 0-2,25 volymprocent. (7 §).
Ölklasser:

^* Ölproducenterna har introducerat en ny "ölklass" som håller 2,8% alkohol. Enligt EU får drycker som innehåller högst 2,8% alkohol inte alkoholbeskattas så bryggarna har skapat ett öl som slipper alkoholskatten med minsta möjliga marginal.
3,5% ölet som finns i butikerna är den starkaste alkoholdryck som får säljas i vanliga livsmedelsbutiker.

Viktiga årtal i Svensk sprithistoria
1400-talet Importerat vin börjar destilleras, sk 'bränt vin'. Detta brända vin användes mest som lösningsmedel inom kruttillverkningen och inom medicinen. Att dricka 'bränt vin' började svenskarna först med vid slutet av 1400-talet.
1500-talet Svenskarna börjar framställa brännvin ur jäst korn och senare ur andra sädesslag. Detta sädesdestillat kallas även för bränt vin fastän det inte var vin som destillerades. Svenska soldater tog även med sig kunskaper om brännvinstillverkning från fälttåg i Ryssland.
1638 infördes för första gången skatt på brännvinsbränning. Skatten var lägre för husbehovsbränning och högre för kommersiell framställning eller sk avsalubränning. Skatten hade inga nykterhetspolitiska motiv utan var ett sätt att förhindra att allt för mycket spannmål användes till brännvinstillverkning. Om spannmålsskörden något år slog fel drogs tillstånden för brännvinstillverkning in.
1718 förbjöds husbehovsbränningen i Sverige av nykterhetspolitiska skäl. Brännvinsbränning fick endast ske i städernas allmänna brännerier eller av privata brännare, mot en kommunal avgift.
1731 jordägare kunde mot en årlig avgift till Kronan bränna för husbehov.
1747 upphävdes förbudet och husbehovsbränning blev åter tillåtet.
1775 Brännvinsbränningen förklarades för ett regale, dvs ett av Kronans (Statens) privilegium. Anledningen till detta var att svenska staten befann sig i akut penningbrist. Finansminister Johan Liljencranz låg bakom förslaget. (Med dagens terminologi säger man att ett statsmonopol infördes.)
1776 upprättades kronobrännerier över hela landet.
1787 avskaffades systemet med kronobrännerierna, till stor del pga den omfattande lönnbränningen. Arrendebränningen, där privilegiet arrenderades ut till enskilda, infördes. Rätten till husbehovsbränningen återgavs till alla som tidigare haft den.
1800 fick jordägare åter rätt till husbehovsbränning mot en avgift till kronan. Jordägarnas alkoholutskänkning var dock helt okontrollerad vilket resulterade i ett våldsamt supande. Det hände ofta att arbetare fick betalt i brännvin för ett utfört arbete. Alkoholkonsumtionen i Sverige steg kraftigt efter 1809 och vid 1800-talets mitt hade det nått katastrofala nivåer. Enligt vissa bedömningar upp till 50 liter ren etanol per person och år (att jämföra med dagens värde på omkring 7 liter ren etanol per person och år).
1855 förbjöds åter husbehovsbränningen på grund av starka påtryckningar från olika nykterhetsorganisationer som ville få stopp på det utbredda missbruket. En tillverkningsskatt på alkohol infördes. Jordägare och fabriker fick bränna brännvin men under noga kontrollerade former med statliga kontrollanter och inspektörer.
1895 infördes göteborgssystemet vilket innebar att företag som tillverkade sprit inte fick drivas med för stor vinst.
1916-19 Brattsystemet införs. AB Vin- och Spritcentralen fick monopol på all partihandel med vin och sprit. Detaljhandel ombesörjdes av särskilda bolag i varje län.
1922 genomfördes en folkomröstning i Sverige om förslag till totalförbud mot all alkohol. Nejsidan vann en knapp seger (Nej: 924550, 28,3% mot Ja: 888459, 27,2%). Albert Engström ritade en välkänd kampanjaffisch som löd: "Kräftor kräva dessa drycker".
1955 motboken avskaffades. Detta kombinerades med ökade anslag till alkoholupplysning. Literflaskan försvann även detta år.
1995 Vin och Sprits monopol inom import, export, tillverkning och partihandel luckras upp.
1996 Svensk Vodka i Motala blir det första ickestatliga företaget att tillverka vodka (lagligt) i Sverige sedan 1917.

[Kents Spritskola]
Uppdaterad 2005-08-08
© Kent Persson 1996-2005